TOPP 100 MEST LÄSTA BLOGGARNA
FASHIONSTARS
SHOPPA MODE ONLINE
Mina tankar angående ordet ”kär”.
Är du kär just nu? Har du varit kär? Och isf, hur var/är det? Och är du säker på att det var just KÄR du var? Att det inte bara va en liten förälskelse, flirt, vänskap eller något sånt? Och vad är egentligen skillnaden där? Jag är så förvirrad. Jag vill så gärna veta. Jag vill så gärna sätta fingret på det hela. Finns det något bestämt? ”Så här är det” liksom. Hjälp mig nu!
Vad betyder det där ordet egentligen? Vad är kär? Definitionen? Jag lever i tron om att mina förväntningar just ordet ”kär” alltid varit fullständigt orealistiska. För alla säger ju olika. Många säger att NÄR man väl är kär – DÅ vet man det. Men det känns ändå samtidigt som årets klyscha. Dom säger att man inte kan tänka på något annat än sin käresta. Att man vill vara med människan HELA tiden. Fjärilar i magen och hela faderullan. Att man blir dum i huvudet. Blind för ALLT och ALLA andra. Inte ens ser andra människor på tex krogen. Om du är på krogen med din käresta så att säga.
Samtidigt som andra inte alls säger så. Dom är inte ens kära i sina partners. Dom har inte alls samma högt ställda krav. Här är det inte alls samma grej. Dessa individer är mera kära i kärleken. Bekvämligheten i att ha någon. Jag har många såna kompisar och dom har just såna relationer. Inte mkt gnista och kärlek där inte. Mera chill, trygghet och ja… dom tycker liksom om varann. Men that´s it. Dom tycker inte det betyder så mkt, att det inte är SÅ viktigt… Att man inte MÅSTE vara kär. Att det liksom räcker att bry sig om varann. Gilla sin partner. Vara skapligt attraherade av varann. Kanske ha lite känslor men ja…. Kär. Det, och det jag nämnde här över i mitt första strycke, är orealistiskt kanske dessa individer tycker och tänker.
Själv så blir jag så kluven. Jag vill ju ha det förstnämnda. Det vill ju alla ha! Man vill ju tro på att det faktiskt KAN vara så. Det där smått otroliga scenariot att det ”finns en för alla”. En speciell särskild för en speciell särskild – Det gäller bara att hitta den. Men då blir det ju istället bara sjukt. Ska allt handla om slumpen? Ska man istället ha en jävla tur för att hitta ”sin” the one? Eller bara leta som en idiot hela livet? Men en sak kan vi ju iaf vara överrens om – ALLA vill såklart ha det. Det som de där (jag tyckte de tidigare iaf) naiva människorna lever efter. Riktig kärlek. Samtidigt så kanske jag visst har varit kär? Det jag känt kanske var kärlek? För är det inte en individuell definitionsfråga, egentligen? Jag har ju brytt mig om tjejer. Jag har saknat tjejer. Jag har gråtit för tjejer. Över tjejer. Eller är det något annat med mig? Är jag känslormässigt avtrubbad?
Jag minns att jag pratade mycket med min psykolog på frivården om detta. Hon var mer åt det hållet att det är orealistiskt att tro att man ska hitta någon som det bara säger BANG med. Där ALLT klickar. Där det inte finns NÅGRA problem what so ever… ni är endast uppslukade i varann, hela tiden, dag som natt. Hon var mer inne på att…. Ja, du bestämmer själv vad som är kär. Tycker du om någon och trivs med henne. Ja, då kan de va kärlek. Vill du bara vara med henne och ingen annan. Ja, då är det kärlek. Det behöver inte vara det där makalösa helt otroliga. Det är naivt att tänka så.
Jag tänker väldigt mycket på detta i just dessa tider. Och särskilt på en specifik sak. Men den vill jag tyvärr inte dela med er. Nej, jag är ledsen men detta är faktiskt FÖR privat… Till och med för mig. Kanske berättar jag för er någon dag framöver, kanske inte. Vi får se.
Men ni får mer än gärna dela era tankar kring detta. Vad är kärlek? Era erfarenheter? Ju fler och ju längre kommentarer – desto bättre. Kul att ha något att göra bortsett från allt plugg.
Kram på er.
Håller med dig. http://pappabloggen.devote.se/
När man är kär så vet man det, klyschan stämmer
precis, du kan ju inte dela me dig av ALLT till oss.. då kan du dra åt helvete! haha
nää, men man ska ju inte berätta för privata saker..
Niclas har helt rätt btw, ett kort o rätt svar från honom helt enkelt!
När man är kär vet man om det, har varit det ett par gånger och då varit medveten om det, i efterhand är det svårare att minnas hur det är. Däremot tror jag verkligen inte att det finns EN äkta kärlek utan snarare att det är som det gamla ordspråket att: Kärleken är evig men föremålen skiftar.
Håller inte med ovannämnda. Allt handlar ju om hur brett ”känslospann” man har, jag personligen känner inte så mycket känslor öht och jag har aldrig varit blixtförälskad i någon på det sättet att jag VET att det här är den rätta. Trots detta har jag haft tre långa förhållanden efter varandra – såklart innehållandes mycket kärlek och skratt och attraktion men för mig har det alltid tagit ett par månader för känslorna att hänga på. De växer på mig snarare än att de finns där från början. Det är inget fel i detta, det handlar ju som sagt om hur mottaglig man är för känslor.
Mina förhållanden har inte varit sämre än någon annans, snarare bättre än många andras då jag i detta förhållande (som varat i snart 3 år) känns som bäst just nu.Jag har aldrig älskat honom så mycket som jag gör nu, och vi har så fruktansvärt kul ihop, hela tiden. Hade jag följt ”reglerna” här ovanför, då hade jag gett upp det här förhållandet innan det ens hade inletts och då hade jag gått miste om mitt livs finaste tid.
Vissa blir upp över öronen förälskade vid första ögonkastet och andra känner inte det där, alls. Det betyder ju inte att dessa människor har sämre förhållanden (eller är kära i kärleken som du nämner), det betyder bara att de har svårare att komma i kontakt med sina känslor och kanske inte låter hjärtat styra, alltid.
Man vet till tusen miljarder procent när man är kär, simple as that. Sen kan kärleken förändras under tiden (man är ju inte nykär hela tiden) och självklart finns det inte bara en som är rätt för en men att man vet när man är kär finns det inget tvivel om. Gör de det är du inte kär.
Kärlek är ett begrepp påhittat av människan. Så det är ju inte ens säkert att det finns nåt som är kärlek. Tror man får komma på sin egen version av det. Man jag personligen tror det handlar om trygghet. Familjen är för många en trygghet och det vill man finna i sin partner. Nåt sånt…
Jag instämmer nog i det att när man är kär så vet man det. Det känns inom en. Men jag instämmer inte alls med att det måste vara som det första. Jag tror att det är individuellt. För mig är det en blandning. Jag vill inte vara med honom hela tiden fast han alltid finns i tanken på nåt sätt. Jag ser andra människor även om de bleknar i jämförelse. Andra kan vara snyggare helt klart. Men ingen är som han!
Ja jag är kär på riktigt, jag vill dela resten av mitt liv med honom, skulle göra allt för oss.
Men samtidgt så är jag trygg med honom…. ja det är olika för alla!
Japp, instämmer med många andra att även om det är en klyscha så vet du när du är det. Om du någonsin skulle ha varit kör skulle du aldrig behövt fråga.
kääär*
Att vara kär är en underbar känsla, man vet när man är det, det pirras faktiskt i magen o hela kroppen spritter av glädje för just den personen o vid minsta lilla puss/kyss så blir kroppen alldeles pirrig o glad o spänner sig… Oftast är det roligt i början några månader men det kan även hålla i sig jättelänge… beroende hur man fungerar tillsammans, delar man lika intressen, peppar man varann i vått o torrt, kommunikationen o ärligheten är skitviktig oftast brukar det vara det som fallerar när båda går åt varsitt håll… Har varit så kär i de jag varit tillsammans med o en del förhållanden har varit i flera år… o det är ju en sån enormt skillnad på att vara kär o tycka om, trygghet kan man skapa själv man behöver inte vara själv om man tycker om den man är.. o trygghet har man även hos vänner o familj så det behöver man inte vara två för. Men just ömheten o nån o dela sina innersta känslor med behövs ibland o då är det roligt o vara två…. Men man behöver som sagt inte alltid vara två, man kan ha kul på egen hand o hitta nån för stunden o trivas ändå. Jag är inte kär just nu men det kommer nog
Kram
Att va kär ? Ja det är en känsla som är svår att beskriva . Kärleken kan se ut på så många vis. Beror nog mycket på hur man är som person . Jag kan bara tala för mig själv . Jag har lätt för att bli kär. Att vara kär för mig innebär att jag tycker om någon mer än som en vän, när vi inte ses så finns han ofta i mina tankar . Han är någon jag kan berätta allt för , både roligt och tråkigheter . Blir glad när jag tänker på honom . Tror också mycket det handlar om trygghet , iaf om jag ser till mig själv . Jag behöver honom liksom i mitt liv , han är den där sista pusselbiten som fattats , så med honom känns jag komplett på något vis . Och skulle jag tex gå ut på krogen så är alla andra killar liksom blekare , han är den som strålar mest. Om jag känner allt de så vet jag att jag är kär . Du vet om du är det , går inte att ta miste på .
Ha en fin dag !
När man blir kär då säger det bara pang. Från den första sekund jag såg min man och då menar jag verkligen första sekund jag såg han, minns allt så väl. Så fick jag ett sånt härligt pirr i hela mig och jag kunde bara inte sluta tänka på han. Och nu har vi varit tillsammans över 3år och jag kan inte se mig själv med ett liv utan.honom. blir bara mer och mer kär för varje dag, älskar han så. Och sen jag träffade honom kan jag inte se andra killar, är bara han. inget kan mätas med det han har och vår kärlek. Det är underbart
svårt att beskriva, jag personligen har aldrig varit kär. men jag har sett andra varit kära/förtjusta i varandra. det verkligen syns, vilket är himla fint också. man blir glad av sån positiv energi. jag har sett dig helt förtjust. synd att de vart som de vart, för tjejen va helt förtjust i dig oxå. nästa gång, nästa tjej, nästa förtjuselse eller kärlek, se till att lita och lyssna på vad hon säger, oavsett vad det handlar om. för om någon är förtjust i en viss, så tror jag inte att man gör bort sig för den. men jag som aldrig varit kär eller ens förtjust ska ju inte säga något. vad vet jag. ta vara på dig själv.
Kärlek är den största glädjen man kan uppleva, och den djupaste sorgen som finns. Om jag ska säga något om kärleken mellan två människor, den kärleken du syftar på så tror jag att det är något magiskt. Man ser och uppskattar dom fina sidorna hos en person, och man lär sig att leva med personens andra sidor. Kärlek är respekt. Kärlek är när man fortfarande gör varandra glada. Kärlek är när du känner dej trygg med den andra personen och litar helt och fullt på henne. När du ser i hennes ögon att hon BRYR SEJ
puss&kram